Attack!
Idag har det varit en ganska seg och tråkig dag. Det började ganska segt men som tur var hade jag Emil hemma som gjorde extra ljudeffekter till olika tv-program. Gjorde dem vanliga tråkiga förmiddagsprogrammen mycket mer intressanta och underhållande. Sen när man fick för sig att ta sig i från den centrala förorten, till den pulserande centrala delen av London, fick vädret för sig att starta en regnskur utan dess like. Efter att ha väntat på bättre väder och tagit det mer lugnt i den lilla lägenheten, övergick det piskande regnet till ett lätt duggaktigt regn. Då drog jag mig ner till Trafalgar Square för att ta mig en liten promenad upp till Oxford Circle. Jag tog vägen genom Leicester Square, vilket jag inte var ensam om att ta. Det var en filmpremiär där och folk var helt hysteriska. Filmen var 17 again med filmstjärnan, eller vad man ska kalla honom, Zac Efron. Så där på Leicester Square var det jag, Zac Efron samt Londons alla Zac Efron-fans. Det var en hel del där som tillhörde hans fanclub, dock var majoriteten små skrikande flickor som skulle göra allt bara för att få se honom.
Sen efter att ha trängt sig igenom folkmassan kom jag äntligen iväg till Oxford Circle för att kolla runt lite i affärerna. Vad inne på Liberty, samt en sväng in i Ted Baker-himmelriket på Regent Street. Jag borde nästan bli avstängd ifrån alla Ted Baker-affärer för mitt eget bästa, men det är svårt att motstå alla fina kläder de ha där inne. Tillslut tog jag mig där ifrån och kom fram till att det var redan tid för att dra mig hemåt för att laga till en liten middag. Jag tänkte att det kunde vara kul att gå en annan väg genom Soho på några nya gator. Det var dock ett misstag när jag kommer in på en liten gata där jag var väldigt malplacerad. Det stod en man utanför en biograf iklädd ett par lackbyxor med nitar på sidorna, endast. Han tyckte nog också att jag var rätt så felplacerad när han såg mig gå längs gatan. Efter den konstiga gatan var jag konstigt nog inte tillräckligt smart att tänka på att inte ta samma tripp över Leicester Square igen. Dock var det precis vad jag gjorde. Denna gång träffade jag dock den drygaste gruppen småtjejer samt den mest nonchalanta "kändisen" som befann sig i London. Flickorna skrek hysterisk hela tiden samt lät mig inte gå förbi dem, samt den glamorösa tjejen frågade lite snofsigt var ingången till den röda mattan var, eftersom hon skulle intervjuas där om tio minuter. När flickorna fick höra detta hände något som jag trodde inte var möjligt. Den falsett ton de hade redan innan blev ännu högre, nästintill så hög så att bara hundar kan höra det. Dock hade ingen en susning om vem hon var, annars skulle hon inte behövt trängas och fråga om vägen till ingången, jobbigt läge.
På bussen hem sen träffade jag på ett mycket intressant gäng. Eftersom Elephant and Castle och Peckham är ett område där majoriteten härstammar ifrån Afrika bor det uppenbarligen många mörkhyade här. När jag då kom på bussen var det ett litet gäng med äldre mörkhyade män som tyckte att jag inte borde vistas i detta område och verkligen inte på deras buss. Jag sjönk ihop i ett hörn innan jag sprang upp på bussens över plan för att gömma mig. Sen när jag skulle av dolde jag mig lite snyggt bakom en annan brud och gick sedan med raska steg hem. Väl hemma igen var allt lugnt. Nu är det bara att packa lite till morgondagens tidiga färd mot Sverige.
Kommentarer
Trackback
