Kalabalik, festivalpanik!
Just nu sitter jag här lite smått färdig inför resan till Borlänge. Jag vet inte riktigt hur min tankegång var när jag beslöt mig för att åka på årets Peace & Love festival, men jag tog i alla fall risken att åka dit.
Nu vet jag inte riktigt vad som kommer att finnas framför mig. Förmodligen en massa fulla människor, galna grannar, artister som man aldrig har hört talas om fast man kanske borde ha gjort det, ofräscha toaletter eller snarare bajamajor, listan kan göras ohyggligt lång. Som tur är kommer jag att bo tillsammans med Anna, Lilli och Jossi vilket känns underbart bra och aningen betryggande. Jag kommer känna några personer i alla fall. Jag må säga att detta kan nog vara det minst otippade jag har gjort i hela mitt liv, hittills. Jag förstår inte hur jag ska kunna bo på en camping tillsammans med tjugoentusenniohundranittiosex andra främmande människor på en ganska liten area. På något lustigt sätt har jag betalat för att göra det. Som tur är har vi ett enormt tält som vi kommer att få gott med plats. Det är nog det positiva i det hela.
Jag kommer nog att klara av det hela och säkerligen få ett trevligt slut på veckan. Bättre att göra det här nu än när jag blir gammal och patetisk. Det är förmodligen en engångsföreteelse och det som inte dödar mig gör mig förhoppningsvis starkare. Om jag inte kommer få trauman för resten av livet det vill säga.
Vi hörs senare efter den minst sagt spännande resan till Dalarna. Om inte, på grund av omständigheter och dåliga konsekvenser, tackar jag väl för mitt och avråder folk att åka på festivaler i framtiden.
Kommentarer
Trackback
