Elegant equation

På allmän begäran har jag blivit ombedd att bidra med det första gästinlägget, för att hotta upp den här bloggen lite. Jag är ju en relativt rutinerad resebloggare (rätt impopulär av bloggläsare, hatad av föräldrar, ansedd som världsledande av mig själv), så CC ba, men snääääälla då! Du är ju värsta gryyym ju! o ja ba, Gryyyyymt sa grisen, klart ja e på!

Jag börjar bli en relativt rutinerad londonbo också, efter mina dryga två veckor i den kungliga huvudstaden. Mestadels har min tid här bestått av ångest och lidande och de som kan sin Monty Python vet ju att engelsmän består av enbart ångest och lidande. Det gäller att hålla en fin och stel yta utåt och en stel överläpp. Så jag passar in här som Tarzan i djungeln.

Ångesten och lidandet kan delas in i två faser. För att förenkla kan vi kalla dem Fas 1 och Fas 2.

Fas 1, Lägenhetsångesten:

Mina första dagar här fick jag spendera med att tumla runt i lägenhetsannonser, ringa in dem, ringa dem och bli ringaktad av mäklarna. Jag har träffat två nervösa mäklare, en rysk superläskig bondbrudsmäklare, en skånsk sopa och till sist världens mest underbara kvinna, Elizabeth. Om inte Lizzy hade funnits där som ett ljus i slutet av tunneln, som ett förstapris i slutet av maratonloppet, som en Penthousetidning i början av puberteten, hade jag nog packat ihop och åkt hem. Hon är typ världens snällaste människa och har fixat typ världens bästa lägenhet åt oss, så hon gav mig en liten paus från ångesten och lidandet, men den kom krypande igen i form av...

Fas 2, Jobbångesten:

Jobbångesten är en ännu pågående ångest. Det känns en smula typiskt att det skulle vara finanskris när jag bestämde mig för att flytta till London. Jag har under de senaste dagarna (då jag inte förlustat mig i flyttaktiviteter) lämnat ut CV:n på typ varenda jävla sylta i hela London. Eller iallafall ca 40 stycken, men ändå! Det dryga är väl egentligen inte att inte få ett jobb direkt, utan sättet jag inte får det på. Eftersom det är finanskris så nästan skrattar alla jag frågar åt mig. Typ, trodde du det eller grabben? Men nu har jag iallafall fått ett löfte om provjobb, så det är ju alltid nåt. Och med mina grymma zkillz ska det nog gå bra, bara jag får tillfälle att visa dem.

Peace Out!

/E to the Mizzle