Elegant equation

Idag började resan och slitet mot en bättre levnadsstil. Fanny drog som vanligt till jobbet och lämnade mig och Emil efter i förorten. Det började med att jag och Emil plockade ihop alla saker vi hade utlagda över hela lägenheten. Konstigt nog känns det som om man kommer att sakna Radcliffe Way aningen, lite mysigt var det där trots allt. Sedan när det mesta var ihop plockat så började resa nummer ett. Vi tog med oss min stora resväska, min kabinväska, två tygkassar, Emils stora ryggsäck, Emils hockeytrunk, Fannys dataväska och min handväska. Det första som började krångla var mitt oystercard som inte ville fungera normalt under hela dagen. Jag gillar det verkligen att man kan åka hur mycket buss och tunnelbana som helst under en viss period, men när elektroniken skapar problem är det inte kul längre. Sen efter mycket slitande hit och dit kom vi äntligen fram till Elephant & Castle. Där blev vi omspurtade av en kines med två stora resväskor. Varken jag eller Emil förstod hur det hade gått till. Dock älskar jag engelsmännen. Vid tunnelbanebytet så är man ibland tvungen att ta trapporna till en annan perrong, givetvis var det så i vårt fall. Jag är ju inte känd som den smidigaste personen som finns i denna tid och inte så speciellt bra på att bära väskor heller. Då från folkmassans stim kommer en och frågar om jag vill ha hjälp och bara tar min väska och börjar bära upp min väska till den perrongen jag skulle till. Detta hände senare också och han fick ta en omväg dessutom bara för att hjälpa mig med min väska. Jag skulle vilja tro att de gjorde så bara för att de gillar mig, men tyvärr så ligger väl det i deras gentlemannavanor. Inte för att det är något negativt för den delen, inte alls, men man vill ju att de ska gilla än. Sen kom vi fram till Sumner Road 169 och till lägenhet nummer 2, vårt hem för den närmaste framtiden. Känns väldigt fräscht och modernt här. Badrummet och duschen speciellt är nästan som himmelriket i jämförelse med Northolts låga standard. Sedan fick Emil åka till banken och fixa med pengar och jag åkte tillbaka till kära förorten för förmodligen sista gången. Det känns aningen tragiskt men det blir bättre mer centralt. I lägenheten lagade jag mat och sen somnade jag nästan av utmattning efter allt kånkande. Efter ett bra tag var Emil tillbaka och vi drog ihop det sista och drog igen. Nu hade vi klart färre saker med oss den andra rundan dock var vi långt ifrån ensamma på tunnelbanan. Vi och cirka alla som har slutat jobbet och skolan samt alla turister skulle samsas om sätena på tunnelbanan och bussen. Vi kom i alla fall fram och packade ut och handlade mat på Tesco tillsammans med Fanny. Gillar att vi bor nära centrum, nära några mysiga pubar och gångavstånd till Tescos billiga mat. Det negativa är dock täckningen i lägenheten och området. Knappt någon signal till telefonen och inget 3-nät. Det som nästan är snäppet värre är att internet är inte så tillgängligt. Närmare centrum men ändå längre ifrån omvärlden, är det inte ironiskt så säg.