Elegant equation

I natt pratade jag med Frida via Internets fina finurligheter. Det kändes bra att prata med henne ett tag. Kanske samtalet bara varade i en halv timme men det var värt det. Det roliga var att vi båda precis tänkte på varandra och lyssnade på älskade Frank Sinatra. Jag är glad över att ha en dator och ha musik på den dessutom. Annars hade det slint till i huvudet på någon här, vilket ni alla kan lista ut att det hade varit jag. Det känns drygt att man inte kan göra något kreativt här i förortens förort.

Idag har i alla fall gruppen Northolt varit på stora äventyr. Vi var i Farringdon för att träffa Elisabeth. För alla som inte vet vem hon är, det vill säga alla i stort sätt, så är hon världens mysigaste hyresvärd. Stört skön person som är höggravid. Vi träffade henne där i alla fall i en mysig kyrka. Sen till ett helt underbart fik som låg precis bredvid kyrkan. Jag åt den största godaste paninon någonsin skulle jag tro för ynka 4,20 pund. Det var samma pris som M&S skabbiga, i jämförelse med dagens, macka som jag åt igår. Elisabeth som var hur mysig som helst måste dock tyckt att jag var aningen konstig, det skulle jag också tycka. Jag var den konstiga bruden på hörnet som bara åt och sa inget och svarade knappt på de få frågorna jag fick. ”Hej, segheten, det var ett tag sen!”. Ja dock fick jag ett svar på det hela. Min diabetes kände sig för att strula till det för mig. Den har velat göra det en hel del under den här resan. Tappar lite känsel på olika ställen, lite vätskebrist, blir yr, blir en zombie, blir efterbliven samt fler mystiska saker. Det kan dock vara en bra sak, för resan kan bara blir bättre. Jag ser det positiva i allt från och med idag. Sedan åkte vi till Fannys jobbarpolare Jo, hon hade en liten BBQ för att fira Australian Day. Dock blev den inomhus på grund av det brittiska favorit vädret, regn. Det var trevligt där och vi fick tatueringar med den Australienska flaggan på. Jag blev nog känd som den konstiga bruden som stod i ett hörn och smålog hela tiden. Jag skyller totalt allt på blodsockrets bergochdalbana. Högt, lågt, högt, lågt, min hjärna hinner inte med längre. Efter ett tag så beslöt jag mig för att åka hem och förbli den konstiga bruden. Dock är det aningen drygt att bo i Northolt eftersom det är som att pendla mellan Gävle och Uppsala bara för att kunna komma in i centrum. Väldigt drygt måste jag allt säga.