Elegant equation

Idag har jag och sötparet suttit hemma nästan hela dagen. Efter ett tag fick Cecilia panik eftersom jag kände att man måste göra något. Jag tog tunnelbanan till Notting Hill Gate för att strosa omkring i det området. Dock var det ganska mörk ute vid den tiden så man såg inte husen och de fick verkligen inte sin rättvisa i det ljuset. Det var annars väldigt trevligt i Notting Hill området samt Holland park som ligger precis kant i kant med Notting Hill Gate. Eftersom jag var ensam när jag strosade runt i mörkret bland alla skivaffärer och italienska restauranger, fick jag för mig att gå till Europas största shoppingcenter Waltrose Westfield, som ligger två stationer ifrån Notting Hill Gate. Jag skulle träffa Fanny och Emil där senare för att gå på bio. Efter att ha gått ett tag längst en väg så var jag plötsligt där. Jag borde lite mer på mitt lokalsinne i framtiden. Väl där satt jag och åt på M&S, en skinkmacka med lite sallad och några chips. Plötsligt så kommer en engelsk kvinna i 30-års åldern och frågar om jag skulle sitta kvar där ett tag. Det var då jag insåg hur dålig jag var på engelska. Eller mer ovan, men det blir nog bättre med tiden, jag är ju här för att lära mig. Det är verkligen nödvändigt. Jag satt och vaktade hennes saker tills hon kom tillbaka, sedan kunde jag gå ifrån fiket. Efter att ha gått omkring i cirklar så beslutade jag mig för att gå till mötesplatsen där vi alla skulle träffas senare. Jag satt där och väntade ett bra tag, som vanligt var jag ute i god tid. När jag väl trodde att de skulle komma ställde jag mig inne vid tunnelbanestationen och såg aningen förvirrad ut eller mer som en som förvirrad terrorist som inte riktigt var säker på att attackera tunnelbanan. Jag insåg även då i väntan att de få stiliga britterna som finns här är upptagna. Det är så det är, dem står och väntar på sina flickvänner. Jag såg att de gjorde det men senare när jag berättade det för Fanny och Emil föll inte Fannys polett hela vägen ner. Hon tänkte att jag bara utgick ifrån att de var upptagna, men hon är söt ändå. Vi gick i alla fall på en bio, valet var Emil favorit, Bride wars. Emil fick dock lite manlig känsla när vi gick in på bion. Jag blev först förvånad över att man har ingen speciell stolplats här. Det vara bara att ta för sig. Konstigt må jag säga. Jag fick en spännande karl på min högra sida. Han var spanjor och luktade på sitt eget svett som osade ur hans armhåla och fyllde salongens volym med råge. Om han njöt av det eller ej vet jag inte, men jag hoppas verkligen inte att han njöt. Han var konstig. Efter filmen var Emil inte den gladaste eftersom han blev minoriteten när vi skulle rösta på vilken film vi skulle så. Dock var hans försvar att han gick dock på bion inte för att han var en toffel utan han gick bara för att han kan dö för demokratin. Spännande är det i vår förorts trio. Snart är vi dock mitt i smeten och en kvartett, det blir schysst! Filmen i sig var ganska förutsägbar, inte för att jag hade trott något annat. Det var skönt dock att kolla på något lättsamt när det känns lite tungt annars. I morgon blir det en ny dag och nya äventyr.