andra advent
Nu har november travat förbi för ett tag sedan, och den första julmånaden har till en viss längtan äntligen kommit. Det är andra advent så här dagen till ära. Dock syns inte många spår av vintern ännu, det skymtas ljusslingor utomhus sam julstakar och stjärnor inne i husens fönster. Vädermässigt så lyser snön med sin frånvaro. Personligen tycker jag inte att det gör något, bara när den kommer innan julafton och stannar kvar då, istället för att få förhoppningar om att snön på marken kommer att stanna kvar men slutligen resulterar i något slaskartat och rinner ner i gatubrunnarna.
Den senaste veckan har varit lite smått ansträngande men är inget i jämförelse med hur min tid fram till den 15:e kommer att vara. Jag hoppas att jag kommer att vara vid liv efter det, samt att jag har klarat av alla uppgifter som ska vara färdiggjorda och inlämnade. På topp på det hela hoppas jag att min diabetes slutar upp med vad den än håller på med för tillfället. Den ena morgonen virrar man runt i huset till klockan två innan man är tillbaka i medvetandet, sen får den för sig att straffa mig dagar som denna genom att enbart ha högt blodsocker helt utan förvarning eller förklaring. Jag vill bara befinna mig i de gamla vanliga beteendena, de som man förstår.
Nu sitter jag hungrig, stressad, trött och tårögd och vill bara krypa ner under en filt och inte tänka på något av dessa nertyngande sakerna och sedan komma fram och allt är underkontroll. Jag önskar att det var den 16:e och allt var avklarat.
Jag har i alla fall träffat Frida som har kommit tillbaka till staden ett tag nu. Det var trevligt att träffa välbekanta igen och bara stänga ute den omvärlden och låtsas att leva i en snöglob. Dock har globen gått sönder och på något sätt har jag inte insett att den är sönder men lagar den lite smått, förmodligen sätter jag bitarna av glashöljet på fel plats. Jag tar hand om det sedan, den sextonde, tillsammans med en massa julpyntande och presentinhandling. Det tar jag då, om jag har överlevt till dess det vill säga.
