Vägarnas bästa vänner
Dagen började vackert med den underbara frukosten samt en uppfräschande dusch, innan vi drog oss mot en marknad nere i Reims, på samma ställe där det var nattlig köttmarknad föregående natt. Sedan gick vi runt där och kollade in alla fina ostar, färska grönsaker och slaktade djur. När vi väl hade handlat på oss några ostar, två enorma kronärtskockor samt ha lyssnat på mannen som stod och vevade en spak på den spelande lådan. Sedan bar det av mot en vin butik uppe vid domkyrkan.
När vi hade handlat på oss de sista flaskorna för denna resa bar det av mot Sverige.
Efter många mil var vi inne i Belgien och försökte att finna något lunchställe i Liège. Själva restaurangerna som var öppna var inte speciellt svårt att finna, utan en parkeringsplats. Efter att ha åkt runt utan att fått något resultat för det, fortsatte vi mot Sverige i hopp om en restaurang i närheten. Från motorvägen ser vi en skylt mot bland annat pizza hut och svänger in. Det området kändes lite som Valbo köpcentrum, fast att hela lokalbefolkningen kände för att åka dit just denna lördag. Tillslut kom vi fram till Pizza Hut och jag råkade beställa in en sodexho-liknande lasagne. Dock tyckte pappa att den inte var alltför pjåkig och bytte bort sin goda tortellini.
Sedan bar det av mot nya marker, nämligen Nederländerna. Även dem hade väldigt fina motorvägar samt många majsfält. Dock blev det ingen stadsvisit där utan bara att skynda sig vidare igenom Tyskland. Där stannade vi till vid Bremen för att äta en liten middag. Först tog det ett bra tag innan vi fann staden samt många konstiga vägar för att komma till centrum. Vi hittade en väldigt modern italienskrestaurang där det var självbetjäning. Man gick fram och beställde det man ville ha sedan drog man ett kort mot en scanner. Sedan när man var klar med allt lämnade man in kortet i kassan. Väldigt praktiskt och bra mat.
Efter det var det tid för att åka vidare. Carl fick ta baksätet för att försöka att vila upp sig inför nattens körning, medan jag fick agera pratlåda för att hålla pappa vaken. Efter att ha åkt frenetiskt efter en dansk för att hitta vägen till motorvägen, kom vi fram till Hamburg. Även där visade det sig att det var dåligt med skyltningen mot motorvägen eftersom den egentliga vägen var avstängd. Vi kom fram till att tyskarna inte är dem bästa på att skylta. Väl ute ur Hamburg var det lugnt igen och chaufförbytet för natten utlöstes. Jag lade mig i baksätet och sov igenom den lilla delen kvar av det enorma Tyskland samt Danmark.
Klockan sex på morgonen vaknade jag till aningen mer när vi skulle tanka bilen ännu en gång. Sedan åkte vi en kort tid till innan pappa körde in på en liten väg mitt ute i ingenstans och stod där parkerad för att kunna sova aningen. Sedan bar det av mot en frukost. Efter att ha ätit baguetten, comté, parmaskinka samt en drickyoghurt var det tid för mig att köra. Efter att åka förbi Jönköping mot Linköping var det först en väldans många kurvor i 110 samt det plötsliga ösregnet nära Linköping. Sedan blev det chaufförbyte och tid för mig att återigen få sova aningen. När vi väl hade nått Stockholm var det lunchtid. Vi hamnade på ett mycket välbekant ställe, nämligen IKEA, för att sitta där tillsammans med alla barnfamiljer och äta.
Efter att ha ätit den svenska husmanskosten samt virrat sig runt bland alla möbler var det tid för herrskapet att dra sig vidare. Jag satte mig arg i framsätet efter att ha sett en fjortonårig kille gå och röka med sin mamma. Från den ilskan blev det snabbt räkna antal bilar och lastbilar. Resultatet denna gång blev en lastbil och nittioåtta bilar. Tyskland slår oss i hästlängder. Efter att det var avklarat var det tid att försöka att hålla sig vaken tillsammans med Carl. När mitt trötta huvud inte längre hade mycket att erbjuda blev det att lära sig att säga marängsviss snabbt och korrekt, vilket gick som det gick. Sedan efter sammanlagt fyrahundrafemtiotre mil, varav cirka trettio av dem körde jag, nittio mil körde Carl och pappa slog på stort med trehundratrettiotre mil, var man hemma igen.
