Elegant equation

Panikslagen vaknade jag upp denna morgon och trodde att jag hade missat att jag skulle till jobbet. Jag hade dock hela tjugofem minuter på mig att klä på mig samt att fixa i ordning allt som skulle med till min dag på jobbet. Resan dit gick bra och starten på dagen gick bra den med. Jag fick göra den roliga uppdraget att rätta till alla byxor och kjolar på galgarna, samt att se till att allt hänger snyggt och prydligt så att affären ser anständig och fin ut. Trots att detta är något som är det mest simplaste man kan göra, visar det sig vara mer krävande och svårt än att sortera alla skorna vilket var gårdagens slit. Eftersom det finns otroligt många kläder och inte så mycket plats, blir det svårt att göra det lättåtkomligt för alla plagg som ska pressas in i alla klädsektioner. Det skönaste skulle vara om någon person kom dit och fick för sig att köpa, låt oss säga, cirka tio par byxor, fem par jeans samt sju kjolar. Då skulle det vara lätt att kunna kolla på alla andra plagg som hänger där nere. Det var dock en lite annorlunda person som var nere och kollade på en massa kläder som nästan gjorde min önskan sann. Först visste jag inte om hon pratade i handsfree eller med mig, men det visade sig att hon hade en spännande konversation med sig själv. Det är dock praktiskt att få råd och omdömen om vissa klädesplagg vilket hon förmodligen också tyckte. Hon köpte butikens fyra mest konstiga plagg vilket är bra på sätt och vis. Jag slipper se den konstiga tröjan samt en inte minst sagt konstig kjol som det var svårt att säga var som var fram och vad som var bak. Sen hade jag ett trevligt spanskt par nere i källaren och letade lite fynd. Dock hittade tjejen inget i hennes smak och storlek men han fyndade dock stort. Dock var hans fynd mig. Som tur var detta innan jag hade satt fast en prislapp som egentligen tillhörde en beige tröja från Burberry, i mitt finger. När de skulle gå tyckte han att det var trevligt att träffa mig och tog mig på axeln. Så svensk som jag är visste inte vad jag skulle göra, speciellt inte när man får någon slags kroppskontakt av sina kunder, så jag körde på den mest användbara taktiken av dem alla. Att stå stilla och skratta lite dock att man är helt förskräckt. Turen var för en gångs skull på min sida och han kunde inte köpa mig för hela 58 pund. Sen var det ganska lugnt på loftet idag. Jag fick min boss Davids mobilnummer idag i fall att jag "blir galen". Med det menar han om jag ligger lågt eller högt i blodsocker. Jag är även Dr. Jekyll och Mr Hyde enligt honom, dock har han inte sett min Mr Hyde sida än. Det är när jag ligger högt och blir arg och vansinnig. Detta är något som min snälla chef har svårt att se mig vara. Enligt honom är jag alldeles för snäll och oskyldig för att bli arg och sparka på saker. Han skulle bara veta vad man egentligen ville göra med alla galgar när man skulle hänga upp dem snyggt och prydligt. Sen var det slut för idag men inte tack för veckan, eftersom jag ska tillbaka dit i morgon och slita lite mera. Det blev sen för mig att trava mig till Elephant and Castle återigen för att ta bussen hem därifrån. Under promenaden när jag inte gick över påkörda kråkor och luktade på blommorna från häggen, pratade jag med min fader som berättade att han ska till Leeds den elfte maj för att kolla in den brittiska praktiken som är en del av samma företag som pappas. Det betyder att han förmodligen fast ännu mer förhoppningsvis kommer att vara i London någon dag. Trots att det blir precis innan jag kommer att åka tillbaka till Sverige för sommaren och kanske längre än det, kommer det att bli trevligt. Jag har nästan fastställt mitt resedatum till den femtonde maj, men hur det blir får vi se. Det är skrämmande lite tid kvar vilket gör att jag nästan inte vill åka hem. Jag vill inte att denna tid ska vara över redan. Dock får vi se hur det blir till hösten och nästa år. Den karamellen får jag nog suga på ett bra tag innan jag kommer fram till något, men nu är det inte tid för det utan dags för sömn för att kunna orka med morgondagen.