Valborgsmässoafton
Idag var det ännu en valborg som man skulle fira på främmande ort. Förra gången var jag på skolutflykt till Trieste i norra Italien, tillsammans med bland annat mina kära vänner Linnéa och David. Tillskillnad från valborgsmässoaftonen för två år sedan var att där hade de i alla fall majkasar. I mitt nuvarande hemland firas denna dag genom att inte fira något överhuvudtaget. Idag var det för mig att göra min elfte dag i rad på jobbet. Det var överlag en ganska lugn dag, precis som resten av hela denna vecka. Variationen av händelser är inte alltför stor när det kommer till mina arbetsdagar. Idag fick jag börja med att samla ihop väldigt många klädesplagg, vilket gick snabbt och bra. Jag har verkligen koll på nästan alla plagg vi har för tillfället. Synd bara att det är nu när man kan allt man ska hänga av sig arbetsrocken och sätta sig på ett flyg med destinationen Stockholm Arlanda, Sverige.
Nåväl efter att det har gått några timmar och jag har letat reda på några tiotal klädesplagg kom min kära belgare in i butiken. Nu var det ett bra tag sedan han har vågat sig in i affären. Eftersom alla kvinnliga kunder rymde i vinden av golvfläkten fick jag bara bita ihop och vara social med Davids polare. Jag måste säga om min kära väninna Linnéa hade varit där hade hon fått användning av sin gamla standard replik: ”Vi har en ljugare bland oss!”, dock var hon tyvärr inte det men jag var allt bra på att kläcka ut en massa vita lögner. Han borde bara veta hur upptagen jag har varit framför tv-apparaten samt arbetet. Jag borde nästan få en medalj för allt slit, men inte sjået för allt jag har gjort utan för alla otroligt fina lögner.
Sen efter att han hade lämnat av fyra par otroligt gräsliga jeans samt två par jeansshorts. Med skam i hela kroppen måste jag säga att shortsen var fina, men när jag insåg varför de egentligen var det mådde jag bättre. Jag vill inte tycka om något som denna karl är skaparen av. Det han hade gjort var att klippa av ett par vanliga Levi’s byxor och ändrat på några saker bara. Han tar alltså andra märken och säljer som sitt. Konstigt nog sjönk denna man ännu lägre ner trots att jag inte trodde att det var en möjlighet. Sen var det bara att hänga upp alla saker och använda min övertalarförmåga på två japanskor. Dessutom kändes det för första gången som om jag nästan var en delägare av affären inte bara en av dem alla anställda. Jag tog hand om kassan och allt. En bra känsla var det jag hade när vi sedan stängde butiken och det bar av till Forbidden Planet för att spendera nästan hela dagens lön på tre superhjältesamlingar. På något sätt vet jag inte om det känns bättre att ha böckerna eller pengarna, men jag får tänka att jag tjänar lite mer pengar i morgon och nästa vecka.
Sen blev det en promenad mot hemmet i Peckham. Idag gick jag återigen förbi samma uteliggare som sitter vid St Johns kyrka i Waterloo. Jag hejade glatt på honom idag igen, vi ser ju varandra varje dag så varför ska jag då låtsas om att jag inte ser honom. Han sa idag att jag har ett underbart vackert leende och upplyste en främmande karl om detta dessutom när han gick förbi oss. Jag tror jag ska köpa honom en av Tescos helglimpor på hela ett kilo för en pund, någon helg. Det är dock det enda jag tänker på när jag går förbi honom så varför inte. Det lägger jag gärna ut en del av min lön på. Han är i stort behov av mat, större behov än vad jag har av serietidningar i alla fall.
Väl hemma firade jag och Anna valborg tillsammans. Majkasen blev dock i form av en storhög av gamla tidningspapper liggandes på grillen. Där stod vi och njöt av den brittiska valborgsmässaftonen tillsammans med en massa glass. Sen blev det för oss att återgå till tv-apparatens tablå. Sen var det slut på denna dag. Ingen Fanny kvar hos oss längre, samt att även Sofia åkte hem idag. Nu är vi bara tre tappra själar kvar i lägenheten. Nästa vecka kommer antalet expandera till sex innan vi tynar bort en efter en och lämnar ingenting förutom några fingeravtryck kvar. Då är vi tillbaka till Sverige alla i samlad grupp.
