The next stop is in the middle of nowhere

Idag har jag haft en liten seg och irriterande dag, vilket nästan känns oförskämt att nämna efter att ha läst min söta bloggkompanjors inlägg. För att inte låta allt för negativ tänkte jag även berätta de få roliga sakerna som hände idag.
Allt började med att jag insåg att mina läderstövlar är för varma för Londons nuvarande klimat. Detta betyder att det blir alltför varmt för mina fötter när jag har dem på mig, som sedan det vill säga nu, har lett till att det gör ont av att ha stövlarna på mig. Eftersom jag inte har en stor samling av skor här i lägenheten, blev det mitt andra par skor av färgen svart, mina tiger skor. De är bekväma, så länge man får vila i några korta perioder. Det fick givetvis inte jag göra under mina fem timmars arbete. 

Under dessa timmar har jag träffat på en massa spännande och mindre intressanta personer. Eftersom det är påskhelg nu till helgen, har alla fransmän, tyskar, spanjorer samt amerikanare fått den smarta idén att åka till London för att upptäck Storbritanniens metropol. Dock har de även kommit fram till att gå och sega i små affärer och nästan slänga de plaggen de inte gillar på golvet. Det är bra och trevligt när det kommer en massa personer ner i källaren och gör mig sällskap, men inte så roligt när de är oförskämda och snäsiga samt hänger tillbaka alla plagg på fel ställe och bara gör det mesta fel. Jag må var väluppfostrad men det känns nästan som vem som helst förstår att om någon säger hej glatt och ler till än, hälsar man i alla fall tillbaka. Idag har det dock inte många som har haft samma inställning angående den situationen. Efter att ha hållit den delen av mig som ville lära dessa människor lite vett, fick jag en kommentar av en fransyska. Jag vet dock inte om jag skulle ta den som en komplimang eller om hon upplyste mig hennes åsikt bara för att, men som jag tog det hela blev jag nog aningen förolämpad. Jag må inte vara likadan som min chef David och ha en massa fördomar, men en del har jag nog. Det fransyskan trodde, var att jag kom ifrån Östeuropa. Ja tycker inte att jag ser värst östeuropeisk ut och deras engelska är inte i samma klass som min. Nu lät det som om jag är en mästare på det engelska språket och de är nybörjare, men de jag har träffat när jag har jobbat har inte haft ett bra engelskt ordförråd samt uttal. Jag ska inte dra alla över samma kam men faktum är att de är precis som mina fördomar har sett ut. 
Dock blev det aningen bättre när en kort liten engelsk dam blev förvånad över att jag inte var ifrån det förenade kungariket, Storbritannien. Hon var chockad över att jag först var otroligt lång även utan klackskor och sen över att jag kunde engelska ganska bra. Det gjorde min dag aningen bättre men fransyskans åsikt vägde, trots allt smicker, mer ändå. 

Sen var en mentalt galen eller allmänt konstig person inne i affären och kollade in alla saker och levde en roll som skulle uppfattas som dåligt försök på överklassig snofsighet. Efter att ha skrämt iväg honom eller henne, det är dessutom svårt att placera in "den" i ett könsfack och gör det inte lättare för oss när den personen kollar efter kläder åt sig själv på båda avdelningarna, kom det in en vakt och var allmänt trevlig. Jag var dock livrädd över att han kom dit på någon inspektion vilket skulle leda till att jag som arbetar svart skulle bli insparkad i det brittiska pricksystemet. Jag vill inte åka tillbaka till Sverige med några prickar i något system som souvenir, speciellt inte nu när jag känner att jag gärna vill flytta tillbaka hit någon gång i framtiden. Efter polis eller säkerhetsvakt var inne i butiken så var det en aningen feminin karl i cirka trettioårsåldern som var väldigt trevlig mot mig. Han var polare med David och förhoppningsvis är han fortfarande det trots att ha sa att han kände sig förolämpad att David inte hade presenterat mig för honom. Han tyckte att jag verkade vara en söt liten tjej. Jag har trots allt fått David att tycka att jag är en bra person som inte gör några större rackartyg. 

Sen efter att ha jobbat över lite och kastat ut två äldre damer ut butiken, som aldrig ville lämna affären, tog jag och tunnelbanan och sen bussen. Jag säger då en sak, man kan minsann lita på tunnelbanans tidtabell ganska så bra samt man vet hur den går. Bussen däremot tar lite konstiga vägar när de är ombyggnationer på bussens normala route. Jag satt på bussen som jag trodde skulle ta mig till Tesco och sedan hem. Istället efter en och en halv timme samt tre olika bussar senare var jag väl hemma. På toppen av det hela hade jag mina favoritskor på mig när jag var tvungen att transportera mig mellan de olika busshållplatserna mitt ute i ingenstans. Hittade dock en gata som hette Stockholm Road, det var det positiva med det hela. Jag sa att jag skulle vara så positiv det bara gick i min återberättelse av denna dag, så där fick ni den. Nu efter att ha tagit det lugnt är det äntligen tid för att säga åt kören att sluta sjunga refrängen på återupprepning, nu är det tid för att sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0