The last month can begin.
Idag var det en underbart solig vårdag efter ett katastrofalt regnväder igår natt. I detta fall kan man lugnt säga att efter regn kommer solsken. Väl på jobbet idag var jag på oväntat bra humör och det blev allt bättre när jag fick besök från nationaliteten Belgien. Som tur var det inte samma belgier som gårdagen utan två väldigt gulliga belgier av båda genusen. De var här på semester och var väldigt rara och när de gick kändes det nästan aningen sorgligt. Det var som man förlorade två vänner. Jag får väl på något sätt försöka att få tag på dem igen genom att pussla ihop all fakta jag fick veta om deras liv under den halvtimmen. Min uppfattning och åsikt om belgare ändrades onekligen snabbt från den ena dagen till den andra. Jag får inte heller glömma bort allas kära Hercule Poirot som kommer ifrån det lilla landet Belgien. Det skulle utan trekan vara honom jag skulle anlita för att spåra upp detta par. Bara om det lilla problemet att han är en påhittad karaktär inte riktigt var där. Sen efter att ha sagt hej då till Abigale och Thur var det tid för mig att posera.
Vi hade fått in ett par väldigt fina Jimmy Choo-skor idag i storleken 39. Det var med dem jag fick stå och agera modell, dock hade jag dem inte på mig utan jag stod där och höll i dem medan en man i fyrtioårsåldern tog en bild på dem samt mina händer. En bild som verkligen borde ramas in i en guldram och sättas upp i allas finaste rum på den vackraste platsen.
Efter att ha fått ta hand om ännu ett par som talade tyska, dock inte i tonåren utan dessa två var i sina bästa medelåldersdagar. Mannen i paret satt och tyckte att det var intressant att fråga ut mig en massa om precis allt, medan kvinnans intresse var att prova tjugosju olika plagg. När jag stod där och tog hand om kunderna, svarade på konstiga frågor samt hängde tillbaka plaggen som kvinnan inte ville inhandla. Det visade sig att hon inte kände för att köpa något av de plaggen hon testade. Sen var det slut på det roliga och tid för det underbara. Friheten efter arbetet spenderades väl genom en promenad hem med ett snabbt besök på Tesco, innan matlagningen sattes igång. Dock på min fina promenad hem frågade två uteliggare om jag hade någon liten peng till dem, men istället för pengar så fick de mina matrester vilket de var överlyckliga för. En liten smoothie samt en engergibar gjorde deras dag samt att jag blev helgonförklarad. Sen väl hemma under födointaget kom Anna hem och vi satt och väntade på att veckans första gäst skulle anlända. Sen kom dock Fanny följt av Emil som hade varit och sett på Arsenals kvartsfinals match. Tur för kollektivets humörnivå vann Arsenal även denna match.
Nu sitter hushållet och väntar på att Anna Larsson ska anlända. Vi alla funderar över hur lång tid det egentligen tar att transportera sig från Piccadilly till vår lägenhet. Vi alla trodde att det var runt en halvtimme medan det snart är uppe i en och en halv timmes väntan. Att vi alla har haft så otroligt fel, samt att den egentliga tiden snart, förmodligen och förhoppningsvis, är ännu en sak vi kan lägga på våra minnen.
Kommentarer
Trackback
