That's life
Idag var det återigen en mycket fin dag på schemat. Det känns aningen skrytigt att jag hela tiden säger att det är härliga dagar här i London, men konstigt nog är det faktiskt det. Dagen börjades dock med att hysteriskt leta efter mitt vita linne samt de tuggummipaketen jag hade kvar, jag hittade dock inte det ena eller det andra. Sen väl på väg till jobbet missade jag bussarna men efter ett tag var jag äntligen framme vid arbetet och det var tid för slitet. Dock var de två första timmarna på lönearbetet idag, mina två bästa hittills. För det första byttes musiken ut till Frank Sinatras ljuva stämma, det andra var att det inte var många kunder inne idag så jag fick stå ute i solen tillsammans med David och bara njuta av det härliga vädret. Sen till sist fick jag ta ansvar för hela butiken under nästan hela dessa två timmar. Efter att ha dansat runt på golvet nere i källaren samt haft ett riktigt leende på läpparna under hela tiden, blev det tid för känslosänkaren, musikbytet. Det blev återigen tillbaka till R n’ B rytmerna och att bli instängd i källaren. Jag gick tillbaka till gårdagens påfund att skriva dit storlekarna på en hel del plagg, då var det en dam som petade mig lite lätt på axeln och harklade sig. Jag hade gått och irriterat mig lite på henne eftersom hon hela tiden gick fram och tillbaka och kollade på alla plagg om och om igen, men sen ändrades min åsikt ganska snabbt. Hon ville bara säga att hon tyckte att jag gjorde mitt jobb så otroligt noggrant på ett väldigt graciöst och effektivt sätt. Plötsligt kände jag hur jag inte borde döma mina kunder efter hur de verkar vara utan efter hur de är när jag pratar med dem. Jag kommer här med bli en hypersocial person som nästan skrämma bort kunderna för att jag nästan blir deras nya bästa vän.
Sen var det tack och hej från jobbet och en promenad till Elephant and Castle som var näst på tur. När jag väl var ett kvarter ifrån busshållsplatsen blev min promenad omvandlad till ett sprintlopp. För en gångs skull sprang jag tillräckligt fort för att inte missa bussen, kändes otroligt skönt. Någon som förmodligen inte tyckte att det var skönt var personen på bussen som hade fått för sig att sitta lite halvt på golvet. På bussen kände jag mig aningen rasistisk lite så här i efterhand. Jag fick ett svårt val att sätta mig bredvid en mörkhyad, lite av en gängmedlemsaktig person, eller en konstigt ljushyad person som satt och läste en bok. På något konstigt sätt satte jag mig intill den lite smått illaluktande bokläsande karlen. Sen var jag återigen på Tesco för att handla lite basvaror, det var dock jag och hela Peckhams befolkning som hade samma tanke vid den tidpunkten. Jag har aldrig förstått hur man kan fylla en hel kundvagn med råge, men onekligen är det inte omöjligt. Där gick jag runt med en liten korg med fem saker och letade efter en kassa som inte hade en kö med tre personer som hade en varsin stor vagn fylld med varor som skulle kunna vara en måltid till en hel gospelkör eller något liknande.
Sen var det bara att åka hem lite smidigt och laga en middag samt ta det lugnt med Anna och Fanny. Nu blir det att förbereda sig inför morgondagens sjutimmars slitande. Det gäller bara nu att tagga till sig lite, den långa arbetsveckan har snart kommit till sin mitt punkt.
