Elegant equation

Igår var det Fannys knackning på mig dörr som var min väckarklocka. Jag trodde att det var den dagliga checken att se om jag var vid medvetande och vid liv, dock var fallet inte så. Anledningen varför hon knackade på var för att vår kära hyresvärd Elizabeth hade ringt och berättat att hon ska visa lägenheten på visning för några potentiella köpare och ville att vi skulle snygga till stället innan de skulle komma, vilket var om två timmar. Det var bara att sätta igång med att städa undan skräpet som låg utspritt över lägenheten samt att ta bort alla personliga saker. Sen efter en tjugo minuter var det tid för Fanny och Emil att trava iväg till jobbet, vilket gjorde att jag stod där alldeles själv med städprojektet på mitt ansvar. Den tid som jag hade tänkt vila eftersom att jag hade sovit väldigt underligt under natten, blev istället tid för att plocka bort allt möjligt krimskrams, dammsuga samt diska och piffa till kök och badrummet. Sen efter att ha ett samtal med mina föräldrar insåg jag att det faktiskt inte är mitt ansvar att det ser perfekt ut, det är faktisk inte jag som säljer lägenheten. Sen bar det av till jobbet för min del också. Dagens uppgifter var inte de roligaste och jag fick dessutom skäll för saker som jag inte hade gjort. Jag kände att vara anställd och vara längst ner i maktsystemet inte är någon höjdare. Jag får inte göra som jag vill, eller göra saker på sätt som det skulle bli bättre samt ingen som säger till att jag gör fel när det är någon annans slarv. Sen var dagen ganska lugn, förutom när det kom ner en mystisk lite halvt förvirrad man, som frågar på en tyskbrytning om vi har några suspensoar belts. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta vid det tillfället men sa vänligt till honom att jag inte trodde det men han kunde fråga min chef där uppe. Då tyckte han att det var läge att förklara att det är ett bälte man kan sätta sin suspensoar på. David tyckte också att det var konstigt och vi båda ville skicka honom till Soho. Det var väl gårdagens spännande nyheter. Idag var det samma vända igen med städningen, som tur var fanns det inte lika mycket att plocka bort idag och jag släppte tanken på att jag inte skulle vilja ha folk över på visning hos mig om det såg ut såhär. Anna har inte mått något vidare idag tyvärr. Hon har symtomen för att vara magsjuk men ändå inte. Vi vet inte riktigt var vi ska göra, men om hon inte blir bättre på några dagar skickar vi henne direkt till sjukhuset så att en doktor får undersöka henne. Det händer då allt mycket här om det inte är fel på rören så ligger någon och mår dåligt och ingen vet varför. Det som händer här har ingen förklaring samt att man inte har en förälder som drar den logiska förklaring bakom saker och ting samt alltid vet vad man ska göra. Nu är ju även vi vuxna och borde klara oss, vilket vi på något konstigt sätt gör. Sen efter att jag har tagit en liten tur till Elephant and Castle för att växla lite pengar, förgyllt två uteliggares dag samt suttit bredvid en närgången person, som inte ägde parfymeriets mest goddoftande doft, på bussen, kom jag hem och putsade mina stövlar och väntade med Anna på Lizzy och hennes sällskap. När hon väl kom hade hon med sin lilla söta unge, Bula eller hur hon stavar det. Lillbulan är det smeknamnet jag har gett henne. Väldigt söt unge var det men väldigt skrämmande när man insåg att hon var som jag fast tjugo år yngre. Jag är väldigt gammal i jämförelse med henne det är hela nitton år och fem månader äldre i åldersskillnad. Paniken kom lite smått inkrypande på mig men som tur var ringde Fanny och skrämde bort paniken. Hon undrade om jag var nere på staden och ville träffas för att gå tillsammans. Det blev att tacka för mig och dra mig ner till storstadens centrum. Väl på vägen mot Fanny hoppade jag av vid Piccadilly för att köpa en slips som min pappa gärna ville ha. Jag hade dessutom en rabattkupong på denna skjort- och slipsbutik som jag fick från mina föräldrar som hade fått den från hotellet de bodde på när de var här på en liten visit. Sen blev det att skutta iväg mot Fanny och gå in i en massa klädbutiker och hittade en massa fina saker. Vi var inne i en underklädsbutik där personalen var trevliga och vinkade hej då när jag gick, dock dissade de Fanny lite smått. Deras tabbe eftersom Fanny var den de skulle ha satsat på. Efter att ha hittat en cheep monday butik och orienterat sig fram till Carnaby Street visade Fanny mig en underbar liten butik i Kingly Court. De hade en sjömansklänning som var väldigt söt, lite väl lång och lite väl dyr, annars väldigt gullig. Efter att ha strosat omkring där och hittat butik efter butik som skulle passa mina små söta väninnor Lilli och Jossi alldeles utmärkt, drog vi oss till en affär som passar mig som handen i handsken, Ted Baker. Det var äntligen tid för att prova den underbara kjolen som jag nu har trånat efter i cirka en månad. Den var lika vacker på men de hade dock inte min storlek, vilket bara är bra. Det betyder att jag har en anledning att gå tillbaka dit för att hitta den i rätt storlek. Det blir shopping för min del i morgon allt. Sen blev det sista rycket innan alla affärer hade fått för sig att stänga, den sista tiden spenderades nere på H&M. Jag fann en mycket söt bikini men är inte säker på om den är passande, men jag får lägga till den på morgondagens lista på saker jag ska kolla efter. Sen var det plötsligt mörkt ute och Fanny och jag tog en löpning till bussen som trots vår snabba insats kände för att åka ifrån oss. Väl hemma blev det middag och mys med Anna som börjar känna sig bättre. Vi hoppas alla på att hon blir frisk så fort som möjligt då blir det mycket roligare. Då blir det väl bara att vänta på nästa problem som dyker upp. Det händer säkerligen snart.