Snurrig Sprätt
Idag var det en uppiggande dag när man vaknar med ett sms på sin engelska telefon, från avsändaren Elizabeth, där det står att hon kommer idag och vill att vi ska städa undan lite. Det blev för mig att städa undan lite i mitt och Annas rum innan jag insåg att det även stod att hon var i lägenheten igår. Det må inte vara någon större grej men det var inget hon hade informerat oss om. Sen efter en liten uppfräschning av rummet blev det tillbaka till sömnens värld tills det ringde på dörren. Som tur var öppnade Emil dörren och jag fick tid för att klä på mig innan jag hälsade på Elizabeth och lillbulan. Efter lite snack med henne och Emil bar det av mot jobbet. Idag var det en ganska bra med David och ganska bra med allt förutom för mina fötter. Eftersom det var nästan sommar ute och jag fick för mig att promenera runt i mina vinterstövlar, var det nästan som härdsmälta för mina fötter. När jag gick runt nere i källaren var det väldigt lugnt idag. Jag sorterade lite kläder samt skrev storlekarna på de nya plaggen vi hade fått idag. Det jag tillförde till storlekslappen var att jag skrev dit den brittiska, amerikanska samt den europeiska storleken istället för bara den som redan är ditsatt från fabriken.
Efter det var det tid för mig att få användning av mina klädmakarkunskaper. Jag fick nämligen sprätta bort lappar på kläder som inte kom ifrån märken som är dyra nog. Det är bättre att det kommer ifrån inget ställe än French Connection eller liknande. Det känns moget av David eftersom många saker därifrån kostar över en femhundring i alla fall.
Sen var det tid för mig att hålla till på övervåningen och socialisera mig med bossen samt den manliga delen av kunderna. En person blev skrämd av mig eftersom han trodde att jag var en docka. David tyckte detta var otroligt roligt eftersom enligt honom är jag den snällaste och raraste personen han vet, som dessutom aldrig skulle göra någon illa. Han vet inte mycket om mig den karlen. Sen vad det tid för stängning och för mig att storhandla. Jag traskade över till Fannys arbete för att handla två på skor i den färgglada kulören svart. Ett par tygskor ifrån Fred Perry samt ett par läderskor i modellen fin herrsko från Office egna kollektion. Sen var det tid för mig att promenera hem för sista gången, förhoppningsvis, i mina vinterstövlar. Det var fortfarande en fin vacker dag när jag gjorde min dagliga promenad till Elephant & Castle. Sen väl på bussen pratade jag med min förvirrade fader som på något sätt lyckades prata i telefon uppochner. Sen var jag hemma och matlagningstiden var på en högnivå.
Dock var jag lite låg i blodsockret, vilket hör till en av vardagssakerna nuförtiden, vilket resulterade till att jag stekte Emil sexhundragramskyckling istället för min lilla tvåhundrafemtiogrammare. I panik sprang jag iväg till bussen som fick för sig att åka iväg utan att släppa på mig. Då i protest för att hela tiden bli ignorerad av busschaufförerna när jag springer, viftade jag frenetiskt med armarna samt sprang framför bussen. För första gången vann jag striden mot de nonchalanta personerna som kör på den lokala busslinjen, dock finns det en hel del schyssta bussförare här i staden med dock verkar jag glömma skriva om dem. Sen var jag in på Tesco köpte en ny kyckling till Emil och sen hem igen. En snabb och effektiv inköpstur, plus att jag nu har ett stort överflöd av kyckling. Det blir kyckling till lunch och middag alla dagar denna vecka. Det blir inte bara kyckling alla sju dagar utan jag ska även arbeta veckans alla dagar denna period om sju dagar. Det blir med rätt hög sannolikhet en tolvdagars arbetsvecka för min del nu. Samt att jag ska börja tidigare en dag för att städa ett vitrinskåp. Jag känner mig väldigt taggad inför nästa helg då jag förhoppningsvis är fri från allt slitande. Detta kanske är mitt straff givet av David, för att jag sa upp mig samt att jag har diabetes. Det är väl bara att suga upp det och göra mitt bästa tills jag stupar, vilket jag troligen kommer göra snart. Nu är det tid för att stupa rätt ner i sängen för att sova.
