Dagens kategori är: Gissa storleken
Idag bestod min väckarklocka av någons borrmaskin som ständigt gjorde hål i väggen ovanför mitt huvud. När jag väl hade klarat av att tagit mig till arbetet var det mesta som vanligt. Dagen började med två väldigt irriterande kunder som tog fram ett plagg som de tyckte såg intressant ut, tog det till mig och frågade vad den munderingen kostade samt vilken storlek den hade. Denna information står snyggt och fint på en lapp vi har satt fast på alla kläder. Dock har jag sett att storleken oftast inte är ditskriven på etiketten men är synlig på plagget. Eftersom det konstigt nog inte var många kunder inne hos oss idag tog jag mig tillfället för att skriva dit den rätta siffran i de tomma storleksrutorna. Jag tänkte även för att göra det lätt för mig samt kunderna skriva ut storleksnumren inte bara i den brittiska skalan utan även i den europeiska samt amerikanska. Jag tror nog att den bokstaven jag har skrivit mest i hela mitt liv nästan är U, eftersom den finns inte bara med i UK och US utan även i EU. Jag har även insett att de flesta plaggen vi har är i storlekarna 38 och 40. Det var ganska lätt att fixa detta det enda negativa var att det tar tid. Jag hann med ungefär hälften av alla plagg idag, om ens det. Det som tog en sådan tid var att hitta storlekslapparna på vissa kläder samt att försöka bestämma vilket storleksfack andra plagg tillhörde. Jag har blivit bra på att gissa vilken storlek saker och ting har, samt veta vilken storlek man har i olika länder. Praktiskt och bra, dock hysteriskt onödigt om man inte kommer med i någon frågesport av något slag och ska knäcka den sista kluriga frågan. I sådana fall kommer jag att tjäna en rejäl kosing.
Sen mitt i allt storleksgissande blev det tid för en paus. Den spenderades väl uppe med David som var glad över att ha fått ett stort paket på posten. Det var en kartong med en man i. En gubbe i lådan, fast mer kroppsdelar av plast i en stor box. Vi har fått en ny mannekängdocka till butiken. Jag fick en fin mask av mjukplast som satt på dockans ansikte för att skydda den. Passar utmärkt till min blivande superhjältinnekarriär. Bild på detta kommer så småningom. Sen var det återigen ner till storleksskrivandet. Nu träffade jag dock en mycket trevlig tjej som sökte efter jobb, hon hade precis kommit tillbaka till London efter att ha varit ute och studerat i några år. Först tänkte jag att hon kunde få ta över mitt arbete, men det visade sig att hon minsann var filmproducent. Jag hade då en känsla att få jobba nere i källaren på en secondhand butik kanske inte var det hon var ute efter. Där stod vi och snackade om filmbranschen samt att jag är mycket intresserad av skådespeleri. Hon tyckte att det var synd att jag skulle tillbaka till Sverige. Varför vet jag inte, men om hon skulle erbjuda mig något kanske jag skulle stanna, vad vet jag?
Tid för att gå hem en kvart senare än vanligt, samt att man passerar den gamla mannekängdockans ben nedstoppande i en kartong som står ute mitt på gatan, men det var annars rätt trevligt. Jag pratade med min moder i telefon samt promenerade snabbare än vanligt. Jag är glad över att det går fort att ta sig hem via promenering men jag vill inte att det ska gå för fort. Det är mitt dagliga träningspass som kortas ned med hela tio minuter. Sen väl hemma blev det kocken Cecilia i farten samt en snabbvisit inne på grannbutiken Londis. Jag är rädd för att man är lite utav en stamkund där nu. Först när jag kommer in skrattar alla tre indierna som jobbar där, sen frågar den yngre lite korta om jag ska ut ikväll? Jag förklarar att jag jobbar hela denna vecka så det blir ingen utgång för min del. Sen på något sätt trodde han att jag jobbade i en handaffär, vad det nu än är, när jag berättade om mitt jobb. Efter det fick jag en komplimang för min klädsel, vilket var rart. Dock är jag nu rädd för att gå in där igen. Jag vill inte vara den lite smått patetiska arbetsmyran som hänger inne på en liten kiosk, vägg i vägg med lägenheten. Det är en pinsam situation man har fastnat i då.
Efter middagen blev det mys tillsammans med flickorna samt ”Thursdays are funnyest” som visades på tv:n därtill en hel del spännande konversationer. Nu är det verkligen i god tid för sömn och förhoppningsvis skippar borrmaskinmannen att jobba i gryningen i morgon.
