Ännu en annan annandag påsk
Idag var det en arg och aningen stressad Cecilia Nilsson som stod och väntade drygt en tjugo minuter på bussen. Det var med det glada humöret min dag började. Efter att ha kommit iväg på alla bussar och desperat ringt till min boss för att förklara situationen, kom jag hela tre minuter försent. Ingenting tyckte David och många håller nog med, men för mig är det i alla fall fem minuter för sent. Om det är något jag ogillar att göra så är det att anlända senare än planerat till saker och speciellt till lektioner eller, nu i en mer vuxen fas i livet nämligen arbetet. Eftersom det är annandag påsk idag, eller bank easter som de säger här, var det inte många kunder inne i butiken om man inte inkluderar turisterna. Det här med att rödmarkera en dag betyder inte att man ska få vara ledig om man jobbar i den centrala delen av London.
Efter att ha försökt att höja mitt blodsocker med allt ätbart jag hade med mig och tagit hand om en del spanjorer, fick vi ett kärt besök nere i källaren. Det var nämligen Fanny som kom förbi och kollade hur jag jobbade på hennes lunchrast. Mycket sött av henne att göra speciellt på den dagen som hennes chef bestämde sig för att korta ner Fannys lunchtid. Efter den spanska shopping invasionen, fick jag göra några ärenden i form av att gå runt kvarteret till en butik med namnet Leylands. Personalen där tyckte nog att jag såg aningen malplacerad ut när jag befann min inne i denna byggbutik, medan jag kände mig ganska hemmastadd. Det var skönt att komma bort från malpalatset och kolla lite skruvar och plankor innan jag hittade det jag letade efter. Efter att ha köpt lite fönsterputs bar det av mot alla glashyllor och speglar inne på The Loft, för att se till att allt blev skinande rent. Jag hade dessutom ont om kunder nere på damavdelningen så jag spenderade även tid uppe bland grabbarna och polerade hyllor.
När städpatrullen Cecilia Nilsson och kompani, vilket i detta fall blir jag och alla malarna eller jag och alla mina personligheter, hade städat klart byttes min position igen. Först atlet när jag sprang till jobbet denna morgon, till försäljerska, vidare till inhandlare och städerska till den nya positionen postman. Återigen fick jag gå en ifrån jobbet och njuta av det soliga och fina vädret. Sen var det slut på det roliga och en massa spanjorer och ryssar var nere och var förvirrade och försökte ha en konversation med mig på deras modersmål. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur turisterna tänker, om dem nu ens gör det, när de ställer frågor på ett språk till mig som jag uppenbarligen inte behärskar. Nog med att jag har hjälp folk bortsätt från engelska på franska, italienska och svenska, men där går min gräns för tillfället. Jag kan knappt dessa språk vilket gör det hela mycket svårare för mig, det är ju inget rykte precis om att personalen inne på The Loft kan hjälpa dig med allt på ditt modersmål. Standarden är långt ifrån på den nivån där kan jag bara inflika. Sen var det tid för att stänga butiken och dra sig hemåt.
Bilden är hittad på google.
Idag blev det ett besök inne på Sainsbury's innan jag tog bussen mot Peckham. Där hittade jag många fynd så som billig sallad samt väldigt goda sockerärtor, men det som verkligen var grädden på moset fast ännu bättre, var deras små caramel shortbread. Extra pris för en förpackning med små söta, underbart goda kakor. Efter att ha promenerat till bussen var det tid för njutning på hög nivå. Där satt jag och åt några av dem tjugotvå kakorna jag hade investerat. Vilket sen har lett till att jag har gått och småätit flera nu under hela kvällen. I morgon är det en långpromenad på schemat direkt efter jobbet och inte ens ett dåligt väder kommer att stoppa mig. Det blir att skänka bort en större del av de resterade kakorna till hushållets kvinnliga del för att jag ska kunna hålla någon pli på mig själv. Jag hoppas bara att kakorna tar slut snarast möjligt för mitt eget bästa samt att det kommer bli ännu en skön, varm vårdag i morgon.
Kommentarer
Trackback
