bye bye baby (baby goodbye)

Som alla (som läser) vet har fina tjejen Cece varit hemma ett par dagar, ett par fler än vad hon tidigare planerat, men toppen tänkte vi här hemma och hann träffa henne mycke mer!
Vi har hunnit med promenad(er), sett lite filmer (eagle eye samt death defying acts), sockergott har vi ätit, sett en kvalmatch med ett roligt slut (vinst för SPA) och hört om en annan dålig. Hon har kört skruttig volvo som hade växellåda med oss andra som passagerare som vi också tankade för trettiokronor, ätit lite ris, glass och banan tillsammans, pratat mycket mer i telefonen än vad det blivit mellan London-Gävle, samt en hel del Gävle-Göteborg och så hann vi fira lite födelsedagar här på slutet.
Det har varit multo bueno men som alltid (verkar det som) måste det roliga ta slut och det gjorde det väl någon gång igårnatt när vi skulle säga hejdå. Det fina är att hon inte riktigt åker försen imorgon kväll, men inte tusan kan man ses mer ändå!

Någon annan som nu också lämnar Sverige är Björn, i morgon åker även han bort. Närmare bestämt till Australien i cirka fem månader, där ska han bli något som kan likna fårbonde och det är ju för all del spännande (ja för hans del såklart-hoppas jag) Så idag blev jag (förvånande nog) medbjuden på lite hejdåbjursafika, det var för all del roligt att vara med "sista gången". Fast det trodde jag var igårkväll på vägen hem då han hann säga mycket peppande (han är bra på det, Fredrik också ska ni veta!)

Så en till sak, jag har rätt många men inte kan jag säga allt!
Frideli kommer tillbaka till oss (om än för ett litet tag, eller sådär några veckor så kommer hon minsann!) På tisdag eller onsdag, jättebra tycker jag (och jag vet jätte- är ingen bra förstärkningsmarkör, det har Carina påpekat i tre år, men jag menar det är mega-, döds, skit-, tok-bra!

Några lämnar oss och någon kommer tillbaka. I kortfattade drag är det så just nu. Med tankarna på det så kan jag berätta att min katt har en tandsjukdom och det är inge kul, då han kanske snart blir någon till som lämnar mig.

Så nu vet ni lite mer.



bebis

save the planet kill yourself





kaniner


Jag har en samling av dem i varierande storlek och färg!

Moltas

Det fanns tillslut ingen annan utväg för dom på katthemmet än att låta Moltas få somna in idag.
Han och hans syskon kom till katthemmet efter en tillslag hos en drogberoende som missskötte de nitton katterna som fanns där.
Bara sju klarade sig därifrån och snabbt flyttade fem in till nya familjer. Kvar blev då Mimmi och Moltas, som var kuvade och väldigt sjuka. Mest Moltas, som hade problem med magen och vi trodde flera gånger under hösten att han skulle strycka med. Just då klarade han sig turligt nog men nu gick det helt enkelt inte längre.
Jag hoppas nu mest att Mimmi kommer klara sig fint, båda katterna har varit väldigt beroende av varandra och förhoppningsvis får Mimmi flytta till en familj snarast!


Mimmi närmast och Moltas i bakgrunden.

Om du har katter, snälla se till att kastrera dom!
Om du inte har en katt men är intresserad kom gärna och hälsa på hos oss;

what's new

Sen sist har jag hunnit med:
Den första kursträffen,
Jobbat lite,
Firat Morfar som fyllde 81,
Träffat Lisa och Annis-som turligt nog (för min skull) kommit tillbaka hem igen,
Pulsat fram i hela skogen med Aramis,
Samt att jag kommit lite närmare vad det är jag vill fortsätta plugga sen.

Just nu:
Undrar jag mest var Cece håller hus,
Och lyssnar på den bästa samlingsskivan nu

underhållning/dårskap

Läs artikeln den är dock gammal (December 2006). Men fortfarande läsvärd.

Amerika alltså, sen kommentarerna till. Jag gillar en speciellt:

Submitted by Ean Erickson, Dec 17, 2006 01:50
After reading this article, I realize how fortunate I am for having a grandfather who had the wisdom to leave Sweden when he did. I think North America will be seeing more swedish immigration in the future. Here is some advice for Sweden: if your country is having population problems, how about having children? The rest of the planet does this!

mjau

För det första: tre hus är samtidigt till salu på min gata!
Inte så viktigt egentligen, men nu till det viktigaste idag;
Tippex fyller 7 år!




♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Bildfest bara därför!

tipsigt


Den här låten förtjänar sitt eget inlägg. Videon är inge bra, men ni kan iallafall lyssna.
Cicci - han var förband till Elton John, kommer du ihåg om han var nå bra då?

wink

Vaknar efter att ha sovit 12 timmar och börjar läsa nästan på en gång.
Varför, jo högst upp på min att-göra-lista idag har det med stora bokstäver stått plugg, vilket jag följt hyfsat bra om jag får säga det själv. Det tråkiga är att morgondagen kommer se likadan ut. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen boken jag måste läsa, men lite variation mellan dagarna skadar inte!
Trots min marathonläsning har jag även hunnit att pratat med Frideli, kollat på det senaste avsnittet av vår serie, städat, lekt med katterna samt borstat allihopa - inge roligt alls tyckte dom.

Igår kom min nya kamera. Den tar bilder i halvformat, jag älskar den redan - men vet först om 48 bilder utifall den är något att hänga i julgranen så att säga. Den är inofficiellt utnämnd till den bästa leksakskameran som finns på marknaden. Inte illa, må den leva upp till det också!




dagen i bilder ungefär, fast med min vanliga kamera.


Tired of this life, but you wan't to know what it's like

I lördags var det Hattens tur att ha fest eftersom hon som andra väljer London före Gävle. Tillställningen i sig var mysig med hjälp av sällskapet och god tack vare den egengjorda pizzan.


Lite pizza.


Jag, Sara och Lisa innan vi, med de andra, for in till staden.


På det där stället som jag inte gillar, men det var fint folk.


Tillexempel fick vi träffa Martins flickvän Kiran, hon var rar, precis som Martin själv.


Jag och några andra tog oss sedan ifrån det jobbiga stället och hamnade efter en liten tur med Fredrik som chaufför på en inflyttningsfest (tror jag det var) hos en trevlig kille. Det var blacksick i luften medan David och Robin roade sig på deras eget vis.

Och på onsdag åker alltså Hatten till London, jag får hoppas allt går bra, men det tror jag eftersom det då blir ett helfint gäng där borta.

Different faces and different places

Tillbaka efter en fin liten tur till Fridas hemstad, Göteborg. Vi fick både ta del av den kalla havsvinden, bowling, klädaffärer, galna Åreresenärer såväl som vi fick umgås med fina Frida. Det var härligt att ses, och varje gång känns det precis som vanligt som om inte en dag har gått utan henne.


På tisdagen mötte hon upp oss vid tågstationen.

Första dagen mötte hon upp oss på tågstationen.
Vi gick sen och åt mat.


Kolla in Göteborgs butiksutbud hann vi med.


David förvandlades inne på Buttericks till ett litet djur med tillhörande kulor...


Efter det kom hennes härlige pappa, Christer och hämtade oss. Vi åkte till hans jobb som fruktåterförsäljare (ungefär) där vi tog med oss lite frukt hem. Hos Frida fann vi något du skulle gilla Cecilia.


Onsdagens Göteborg var grått och mycket kallt, men fortfarande väldigt fint.


Frida hade lektioner på morgonen så jag och David gick runt lite själva, vi hamnade utanför hovrätten där det var fullt pådrag. Två piképolisbilar med ett tillhörande gäng poliser. En annan k-pistbärandes polis i en vanlig volvo samt denna "gobit" till polisbil. Inte alls läskigt/bisarrt att gå förbi de gänget. Flera av gatorna runtomkring var utrustade med varsin polis. Man skulle allt vilja veta vem som var inne på förhör, eller skulle man kanske inte?


Sen mötte vi upp Frida, tog oss tillfälle i akt och åt vegetariskt.


Frida och det lömska hålet. Sen spenderades resten av onsdagen i det mysiga Perssonhemmet.


På torsdagen fann David först sin nya stil.


Sen hittade vi en sån himla fin Gås.


Vi fann fågeln på Antikhallarna, hela stället bestod av fina saker i ett fint hus.























 




Sen tog vi oss upp på Avenyn för att äta , vi gick en liten omväg först bara, men tillslut fann vi god mat.




På kvällen tog vi (jag, David, Frida och Christer) oss in till Göteborg för att bowla , det var ett hypat ställe.
Det kan även nämnas att jag vann.


Sista dagen, fredagen, började med att David och jag "missade" bussen (vi stod på fel sida vägen och såg bussen komma, samt se den åka utan att förstå att det var vår buss) Men en halvtimme senare var vi två på rätt buss påväg in till stan. Vi besökte Göteborgs konstmuseum innan Frida slutade skolan.


Tiden gick och Christer hämtade oss och vi åkte ut till Långdraget och havet en stund.



Sen sprang tiden verkligen iväg, vi åkte en bit till, sen in till stationen, vi åt mat och skulle tillslut säga hejdå.
Vilket i sig inte var roligt alls.

Sen hade vi dessutom en sju timmar tågresa framför oss, vilket blev betydligt mer lättspenderat med hjälp av ett gäng Göteborgare som skulle till Åre, dem var fulla, roliga och snälla, allt vi behövde just då. Många skratt senare,  våra egna smeknamn, några kramar och en hel del sprit senare (för deras del) var vi tillslut hemma i Gävle igen.

Så nu vet ni. Tack för att vi fick hälsa på dig Frida!




Söndag

Helgen är slut, och lika bra är väl det.
För på tisdag bär det med David av till Göteborg och Fridas härlighet.
Jag längtar.

10 år bakåt & 100 år framåt

Idag var jag på ett himla tråkigt möte, tur jag hade OP där!

Sen var vi på Vasaskolan, spännande!
Det var kanske inte just så spännande varför vi var där, Johanna skulle hämta lite Egyptenbilder, men vi fick iaf prata med Morgan och Patrick lite grann.
Sen blev det bråttom från skolan för att hinna med bussen hem på samma biljett, så jag sprang från grinden till bussen vid bowlingen, det var så jobbigt, trodde jag skulle svimma av syrebristen väl på bussen! Inte helt okej, bör återgärdas.

Nu - skriva klart min första inlämningsuppgift till högskolan.
Sen-  ner på stan igen för att träffa Lisa, betydligt trevligare än att pressa fram mina förväntningar på kursen.

St. Erikshjälpen

Idag på Erikshjälpen kom en kille in och ville prata med vår föreståndare, efter ett tag inne på kontoret kommer Åsa ut och småskrattar lite, han själv såg inte allt för munter ut. Jag frågar Åsa vad det handlade om och hon förklarar; Killen i fråga hade tidigare i höstas hyrt ut sin lägenhet till en "kompis" i andra hand. Denna "kompis" ringer till oss och säger att han ska skänka möbler till Erikshjälpen, dem åker dit och väl på plats förklarar han att han har blivit tillsagt av killen som äger lägenheten att allting i hela lägenheten ska skänkas.

Vet inte vilka det var som åkte dit, men jag antar dem frågade om det verkligen stämde etc. Efter mycket om och men så tas allting med till oss. Väl nu två-tre månader efter att det hänt har denna kille fått reda på att det var hos oss grejerna hamnat, och idag kom han för att höra vad han skulle göra (antagligen ville han ha sakerna tillbaka, men vad ska Åsa kunna göra, hon vet inte vad det är för grejer, och om hon så visste skulle det lika gärna kunna blivit sålt...) Nu vet jag ju inte helt säkert utifall han försökte lura oss, det verkade dock som om Åsa kom ihåg lägenheten och händelsen i sig. Tydligen har "kompisen" nu försvunnit och finns inte att få tag i, och det enda den drabbade kan göra är att polisanmäla, det vill säga om han nu själv inte åker fast för något han gjort...

Han gick iallafall därifrån med ett Tackkort varpå han får fika för två, alltid något!













Från invigningen i november, jag och David är med!
Bilden har jag för mig är ifrån Korskyrkans hemsida.

25

Dagen D var kommen och idag åkte vår fina tjej. Men som vi sagt är tjugofem dagar inte allt för lång tid, det är hanterbart och jag får helt enkelt låtsas att du har den där lunginflammationen nu. Jag har själv varit med David idag och vi har, inte helt traditionsenligt, kollat på Gossip Girl. Sen får vi hoppas det går bra i matchen mot Gävles "frisörer".

Nyare inlägg
RSS 2.0